Internationellt
Den 29 maj 1953, 500 år efter Östromerska rikets fall, registrerades i Schweiz, enligt schweizisk lag en ”riddarförening” (Chivalric Association). Dess syfte var, att förorda ekumeniskt tänkande, sprida tolerans, bygga andliga broar mellan folk, raser och kulturer. Förkunna arvet från Byzantium och hjälpa de som behöver hjälp.
Efter några år hade ”föreningen” spritt sig utanför Schweiz, utan legal status som en internationell Orden.
Ordförande för organisationen, H.S.H. Frederick, Hertig och Prins av Beaufort- Spontin gav 1967 direktiv till dåvarande generalsekreterare Yrjö von Grönhagen att söka legal status. Under sommaren 1969 blev det klart, att Påven och Patriarken av Alexandria och Hela Afrika H.B. Nicolaos VI var beredd att acceptera organisationen ”Ordo Sancti Constantini Magni” som en kristen orden, kämpande för förenande av mänskligheten och spridande av det kristna budskapet, samt i Konstantin den stores anda verka för kärlek och tolerans. Allt under beskydd av Patriarkatet. Det officiella dokumentet undertecknades av Patriarken den 12 maj 1970.
Nicolaos VI dog den 13 juli 1986 och den nye Patriarken H.B. Parthenios III bekräftade Patriarkatets andliga beskydd den 17 mars 1988.
År 1997 blev Petros VII Påve och Patriark av Alexandria och Hela Afrika. Han konfirmerade de tidigare dokumenten, men upphöjde dessutom Ordo Sancti Constantini Magni till ”Hedersgarde” av Patriarkatet. Petros VII gick alltför hastigt bort i en helikopterolycka 2004. Han efterträddes av vår nuvarande Patriark, H.B. Theodoros II.
Patriarkaten
Kort efter kungörandet av det så kallade ”Toleransediktet” år 313, startade dispyter bland de olika kristna församlingarna. Konstantin den store sammankallade till det första ekumeniska kyrkomötet, inspirerad av Athanasios den store, sedermera ärkebiskop (patriark) av Alexandria, i Nicea år 325. Beslutet utmynnade i en kompromiss, som ingen blev nöjd med. Sex stycken ytterligare kyrkomöten blev avhållna, med resultat att den kristna kyrkan blev splittrad i en västlig och en östlig gren.
Dock, vid kyrkomötet i Nicea år 325 kungjordes, att Biskopen av Rom blev ”Först bland jämlikar” (Primus Inter Pares) och Biskopen av Alexandria tilldelades rang två bland jämlikar.
Noteras bör, att redan Biskop Herakles (232-248) av Alexandria blev kallad Påve.
Vid Andra kyrkomötet som hölls i Konstantinopel år 381 blev Biskoparna av Konstantinopel, Alexandria och Antiokia utsedda till Patriarker.
Vid kyrkomötet i Chalkedon år 451 blev också Biskopen av Jerusalem utsedd till Patriark. Vid detta kyrkomöte skildes också den koptiska kyrkan från Patriarkatet i Alexandria. Härvid har de fem ursprungliga Patriarkaten uppstått. Bland dessa är alltjämt Alexandria nummer två i rang.
Sverige
Under senhösten 1991 började Exarkat Finland, med komturi Åland, bearbeta några medlemmar i försök att få Orden etablerad i Sverige. Inom komturi Åland fanns vid denna tidpunkt några medlemmar, som var svenskar och som dubbats till riddare i Finland. De flesta med kontakter, släkt mm på Åland. Uppdraget genomfördes och främst Jonas Nauclér och Bengt Naessén drog till sig grundstommen till bildandet av komturi Sverige. De riddare som tillhörde Åland var: Sune Ekstrand 1990, Kaj Gustafsson 1985, Bengt Naessén 1991, Jonas Nauclér 1986 och Curt Östlund
Under senvintern 1992 lyckades dessa dra till sig nio aspiranter, som vid möte i Grisslehamn den 11 april genomförde ett konstituerande årsmöte och bildande av Constantinerförening Sverige. Där beslutades, att Jonas Nauclér blev föreningens ordförande och Ordens förste Bailie, senare, 1993, namnbyte till Komtur.
Föreningens förste sekreterare blev Kaj Gustafsson och Sven-Åke Lindh valdes till kassaförvaltare. På detta möte beslutades att Sverige skulle genomföra sin första Riddardag redan den 2 maj 1992 i kyrkan i Grisslehamn.
Redan från början deltog Åland och dåvarande generalsekreteraren, Torsten Vorselman flitigt vid de sammankomster som genomfördes i Sverige. Säte för föreningen var Grisslehamn. Historiskt finns starka band mellan Åland och trakten kring Grisslehamn.
De första aspiranterna och senare riddare/dam, var Lilian von Arnold, Ingemar Apelstig, Larserik Eldenäs, Roland Fogelström, Anders Holmgren, Sven-Åke Lindh, Sven-Olof Olofsson, Lars ET Svensson, Bengt Thisell.
Sverige tillhörde nu ORDO SANCTI CONSTANTINI MAGNI och deltog redan i september, 10 – 13, vid det internationella konventet i Monor, Ungern. Dåvarande internationella riddardagar omfattade fyra dagar! Registrering mm skedde på torsdag, varför det fanns gott om tid för utflykter, föredrag mm. Noteras bör, att vid den tidpunkten hade Ungern ett komturi med c:a 15 medlemmar.
Under hösten 1992 och framåt spreds OCM till kontakter varför det redan i april 1993 kunde genomföras ytterligare en Riddardubbning i Grisslehamn. Senare samma år i september genomfördes ånyo en Riddardubbning, då i Nyköping.
Dessa första år präglades av mycket arbete med stadgar, inriktning och bildandet av Exarkat.